Science fiction är idag en av de största genrerna på bio, och både de teman och den estetik vi associerar till den kan härledas till Stanley Kubricks Science fiction-klassiker "2001: A Space Odyssey" från 1968. "När Harry mötte Sally" från 1989 blev måttstock för den moderna romantiska komedin och japanska skräckfilmen "Ringu" från 1989 blåste nytt liv i skräckfilmsgenren.
En av de mest kända öppningsscenerna finns i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet" där en riddare spelar schack med döden. En svårmodig Bergman visade att filmer kan vara bärare av intellektuell substans och bottna i filosofiska och existentialistiska bryderier. En av de mest stilbildande titelsekvenserna hittar vi i "Seven" från 1995. Den inspirerade till en ny våg av intrikata förtexter och har beskrivits som en av 1900-talets viktigaste designinnovationer. Vi avslutar med att titta närmare på "Sunset Boulevards" dramatiska öppningsscen med berättarröst och en flashback.
I Akira Kurosawas klassiker "Yojimbo" från 1961 introducerades en ny och mer amoralisk huvudperson som anses vara en föregångare till dagens antihjältar. "Yojimbo" var också stilbildande när det gäller birollernas olika funktioner. Seriemördaren Michael Myers i John Carpenters "Halloween" från 1978 har blivit en mall för slasherfilmens alla psykopatiska mördare. I Elia Kazans "On the Waterfront" från 1954 gick Marlon Brando i bräschen för så kallad method acting, ett mer naturligt skådespeleri med ett större djup och emotionellt engagemang.
I "Rocky" från 1976 introducerades Steadicam, en av filmfotots enskilt viktigaste uppfinningar som möjliggör obehindrad rörelse med kameran utan skakningar. "Festen" från 1998 var den första filmen som anammade filmrörelsen Dogme 95, som ville simplifiera filmskapandet och utgå ifrån traditionella metoder. Avslutningsvis tittar vi på "The Matrix", som satte en hög standard för alla typer av visuella effekter när den kom ut 1999.
Dramaturgi handlar om hur en berättelse är uppbyggd. I Robert Altmans "Short Cuts" från 1993 slog en helt ny berättarstil igenom. I filmen blandas nio stycken historier istället för en, och istället för en enskild huvudperson hoppar storyn mellan 18 olika karaktärer. "Short Cuts" gör inga hierarkiska skillnader mellan vilka historier eller personer som är viktigast. I "Stalker" från 1979 utforskade Andrei Tarkovski ett berättande med långa, visuellt slående tagningar. Genom att hänga kvar i en scen länge kunde han få åskådaren att nå andra sinnesstämningar. Vi avslutar med filmen "Borat" som förvirrade med sina genreblandningar när den kom ut 2006.
En av filmhistoriens viktigaste slutscener finns i "Till sista andetaget" från 1960. Det är också den film som kanske bäst sammanfattar den franska nya vågen, en av 1900-talets allra viktigaste strömningar inom filmen. Rörelsen utgjordes av ett gäng franska filmkritiker som ville bryta mot konventioner och regler. Den franska nya vågen inspirerade till "Bonnie och Clyde", som fick stor uppmärksamhet och påstods glorifiera kriminalitet och våld när den kom 1967. "The Usual Suspects" från 1995 är kultfilmen som satte standarden för överraskande slut och narrativa vändningar.